Idag var Milko och Arvid Nordqvist på besök hos oss och bjöd på kaffe. Som bekant dricker jag inte kaffe (te i olika smaker går gärna ned) men min kollega Fröken Special tog en latte. Är det inte kärlek, vänner?

Veckans tisdag får gå i kärlekens tecken. Jag har ingen pojkvän och är enligt pappret ”ensam” (till och med mödravården vill reda ut mitt civilstånd för att sätta in en ny p-stav i min arm) men jag tänker just i detta fall på all kärlek jag hyser till mina vänner och mig själv. Idag har jag umgåtts med Läkaren i tre timmar och jag kan inte förstå hur tiden kunde gå så fort. Under julledigheten hade jag inte träffat henne på fem-sex år och nu känns det som om jag aldrig varit utan henne.
Vissa relationer stannar alltid kvar, trots att man under tonåren inte förstår vilket band man har till vissa människor. Även Tokan är ett mycket bra exempel; HUR i himlen har jag klarat mig utan hennes vänskap? De ger mig samtal som berikar mig och som får mig att tänka efter, de får mig att vara självkritisk och ger mig verktyg att finna mina egna lösningar på problemen.
Kärlek, mina vänner. Kärleken vinner alltid!